09 aug Vandring i Abisko, del 1
Efter att ha åkt inlandsvägen upp till Storuman, sen en omväg ut till kusten (pga batterihaveri), upp till Haparanda, via Pajala och Kiruna kom vi äntligen fram till huvudmålet på vår Norrlandstripp – Abisko nationalpark. Efter att vi hade passerat Kiruna började landskapen förändras och bli mer och mer storslagna för varje mil. En bit av vägen hade Torneträsk på ena sidan och bergen på andra, och vi kastades tillbaka minnen av när vi reste runt i Nya Zeeland och åkte längs med Devil’s Staircase.
Att besöka och vandra i Abisko nationalpark är något jag velat göra hur länge som helst. Men det har av någon anledning känts långt borta, vilket är lite lustigt med tanke på att vi bokstavligen har varit på andra sidan jordklotet. Jag har drömt om att vandra upp på fjället, se lapporten (men det gjorde vi tyvärr inte pga dimman) och att uppleva Abiskojåkkas vatten som strömmar fram där nere mellan klippväggarna.
Abiskojåkka var det första vi möttes av när gick från parkeringen mot vandringslederna. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var en riktigt häftigt upplevelse. Kan tänka mig att det är Sveriges motsvarighet till Grand Canyon, dock i miniatyrformat. Tydligen kallas det kanjon även på svenska, men jag var tvungen att slå upp det i SAOL för jag tyckte det lät så väldigt mycket svengelska.
Ser du vagnarna på sista bilden? De är fyllda med järnmalm från gruvan i Kiruna, det forslas till Narvik och sedan vidare. Varje vagn är lastad med cirka 100 ton järnmalm.
När vi hade beundrat kanjonen (… känns fortfarande fel att använda det ordet) begav vi oss ut på första dagens vandring, till Kårsafallen. Så här står det om leden på Sveriges nationalparkers hemsida:
”Följ den lilamarkerade leden mot Kårsavagge. Efter 600 m delar sig stigen, fortsätt då på den östra (vänstra) stigen, parallellt med Abiskoeatnu. Stigen går här genom en parkliknande björkskog och sedan på spänger över vacker myrmark. Så småningom visar sig resliga tallar i björkskogen och framme vid den lilla bron över Kårsajåkken finns en gles tallurskog. Vintertid ser man ofta spår av älg och andra djur. Sommartid kan man se både tjäder, lavskrika och ekorre. Från bron och uppströms finns många fina små vattenfall och har du tur kan du en varm solig dag se den vackra blå gentianan.”
Leden till Kårsafallen gick stundtals på spång över myrar och stundtals på stenig stig genom fjällbjörskskog. Med otrolig utsikt upp mot de omgivande bergen nästan hela tiden. En hel del träd i fjällbjörkskog såg nästintill döda ut. När vi kom tillbaka till Naturum lärde vi oss att det är fjällbjörkmätarlarver som sprider sig och gör att björkar dör. Det ser sorgligt ut och gav vår vandring en höstig känsla, men det är tydligen en viktig biologisk process som förhindrar att björkarna tar över helt och på så sätt hjälper andra arter överleva.
Lite till höger på bilden anas ett vattenfall, det är Rihtonjira som störtar ner mellan fjällen väster om Abisko. Det ena fjället, Njullá, vandrade vi på dagen efter. Där är det en magisk utsikt över Torneträsk och det är ett riktigt blomsterfjäll med många olika arter.
Evi traskade på, nöjd med att få upptäcka nya stigar och att det fanns stenar att hoppa upp på lite här och där. Abisko var ett bra ställe att vandra med hund (till skillnad från Stora Sjöfallets nationalpark som vi besökte några dagar senare, där hundar inte får gå med på de leder som går genom renområden). Det finns många olika leder att välja på, med olika längd och svårighetsgrad.
Och så kom vi fram till vårt mål för dagen: Kårsafallen.
På de 2 timmar det tog oss att komma fram mötte vi bara en handfull andra människor och hundar. Väl framme vid vattenfallen var vi helt ensamma. Lite oväntat att det var så lite folk på en så vacker plats, men det var en storslagen känsla att få den stunden helt för oss själva. Vi satt länge och bara tittade på vattnet som forsade fram över stenklipporna. Smakade på det kalla, rena fjällvattnet. Njöt av den omgivande naturen.
/Sarah
Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro.
Inga kommentarer