14 jul Vecka 28: hälsning från hallonsnåret
Det är ett riktigt bärår i år. Alla bärbuskar är överrösta med bär, inte minst hallonsnåret längst ner mot rapsfälten. Hallonen har börjat mogna den här veckan, vi har redan plockat litervis och det finns mängder som inte har mognat ännu. Jag älskar inte att plocka bär, men med sällskap eller Sommar i p1 i öronen är det rätt meditativt. Och så är det ju mycket roligare när det finns ett överflöd.
På tal om Sommar i p1 så har jag bestämt mig för att lyssna på alla avsnitt i ordning i år. Än så länge tycker jag att de flesta har varit intressanta och underhållande. Några som sticker ut från mängden är Cecilia Uddén (ska du bara lyssna på ett sommarprat så är det det!), Vivi Wallin, Trolle Rhodin, Ellen Krauss och Joakim Paasikivi.
När jag var liten flyttade min farfar hela deras hallonbuskage ner till gärdet. Det var kanske 20 år sen. Som jag minns det tog han helt enkelt traktorn och skopade upp den från sin gamla plats och körde ner dem ner hit på vinst och förlust. Och oj vilken lyckträff det var. Här trivs hallonen hur bra som helst och sprider sig villigt. Det är nog en yta som är närmare 10×10 meter i dagsläget. Jag vet inte hur många hundratals liter farmor och farfar har plockat här genom åren.
Att de trivs så bra bör betyda att det är en perfekt balans mellan väldränerat och fuktig jord ~ den ultimata jorden för hallon. Fuktigt och väldränerat låter motsägelsefullt, jag vet, men vad det innebär är helt enkelt att jorden släpper igenom vatten ~ vattnet blir inte stående ~ och att den samtidigt innehåller mycket mullämnen som lagrar vatten.
Hallonsnåret är placerat på den lägsta punkten av vår stora tomt, som till största delen utgörs av en rullstensås. Men här nere på gärdet närmast åkrarna som är en gammal sjöbotten är jorden lite mer bördig och näringsrik. I de övre delarna av trädgården är jorden lite torrare och oerhört stenig. Vi är minst sagt självförsörjande på sten och grus. Nu gäller det bara att jag kommer på något bra att göra med all småsten. Jag gillar att ta vara på de material som finns naturligt på platsen, både ur ett hållbarhetsperspektiv och för att det knyter an till platsens känsla ~ det som brukar kallas genius loci i designsammanhang.
Min plan är att jag ska dela med mig av våra planer och vårt arbete med trädgården i stor utsträckning, både här på bloggen och på Instagram. I år försöker jag att inte göra för mycket förändringar, utan lyssna på det råd jag brukar ge till nya trädgårdsägare: Spendera tid i trädgården under ett år innan du börjar göra några stora förändringar. Om jag känner mig själv rätt kommer det bli svårt att hålla mig i skinnet ~ så jag har gett mig själv fritt spelrum i köksträdgården och tillåtelse att göra mindre förändringar som inte påverkar helheten.
/Sarah
Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro.
Inga kommentarer