Jag tänkte egentligen inte skriva det här inlägget. Eller, jag hade tänkt lägga ut ett inlägg i måndags, något annat än vad det här inlägget kommer att bli. Men min energinivå var på noll i början av veckan, och jag kände inte alls för att skriva ihop en text och publicera ett blogginlägg.

Så jag struntade helt enkelt i det.

Det är ju bara jag själv som känner till min ambition att varje måndag lägga ut ett veckoinlägg, så då spelar det väl egentligen ingen roll om jag lägger ut det eller inte?

Nu har den värsta värsta energidippen passerat och jag har tagit mig ut på andra sidan. Lite klyschigt kanske, men det är så det känns. Och nu känner jag för att skriva ihop en text och publicera ett blogginlägg.

Jag var så inspirerad och fylld av energi i början av året och tänkte naivt nog att det skulle hålla i sig. Trots att jag egentligen vet att det inte brukar hålla i sig. Min energi och inspiration går upp och ner, både över månaden och över året. Men ändå, jag ville så gärna att det skulle stanna kvar. ”New year, new me”, du vet?

Men så vaknade jag i måndags, helt dränerad på energi. Ingen lust eller ork att göra något. Och med det besvikelsen och känslan av misslyckande när det inte går som jag har planerat.

Alltså enligt planen jag gjorde när min energi och inspiration var på max. Det är väl inte så konstigt egentligen? Att en plan jag gjorde då inte håller de låga dagarna? Går att räkna ut med lillfingret.

En av de jobbigaste grejerna när jag har mått dåligt i perioder har varit just det här. Set backs. När det känns bättre en dag, för att dagen efter vara värre igen. 1 steg fram – 10 steg tillbaka. Det spelar ingen roll att jag egentligen vet det här, och att det är helt okej att det går ner innan det går upp igen, ibland kommer det som en käftsmäll och slår ner mig helt.

Jag skrev ner ett antal önskningar för 2024 på nyårsdagen, och nu när det har gått några veckor vill jag lägga till en punkt – eller nej, två punkter:

Jag vill att 2024 ska bli året jag lär känna mig själv ordentligt. Lär mig att anpassa livet efter mina varierande energinivåer och är mer tillåtande och snäll mot mig själv. Lär mig att pressa mig själv lagom mycket. 

Och året jag utmanar mig – lämnar min comfort zone och gör sånt som skrämmer mig.

Så nu tänker jag utmana mig själv och sluta stå i vägen för mig själv. Hur kommer ni märka lite mer av de kommande veckorna, när jag har samlat mod och energi att dela med mig.

Kram, Sarah 🫶