0
  • Inga produkter i varukorgen
Att betala:0 kr

19 aug

Publicerad klockan 07:00h i Personligt

Jobba på med roliga designuppdrag. Jag är så glad att ni vill ha min hjälp att skapa era drömträdgårdar, och att jag får arbeta med så varierande projekt.

Beskära många fruktträd!

Fokusera på studierna. Bli klar med kursen Trädgårdsdesign Flora, den sista kursen innan examensprojektet! Och hitta ett lämpligt och lagom utmanande projekt för mitt examensprojekt. Det kanske är din trädgård? Om du har en helt ny trädgård som ska byggas upp från grunden, eller en gammal trädgård som behöver göras om helt och hållet – skicka mig ett mail till sarah@bergerkullberg.se.

Designa och lansera minst 3 nya rabattdesigner.

Gå en workshop i trädgårdsfotografering med fotografen och konstnären Lena Granefelt. Lena har fotograferat till flera trädgårdsböcker som jag har uppskattat, så det ska bli väldigt kul och givande att få lära av henne.

Besöka många trädgårdar för trädgårdsrådgivning. Jag älskar att träffa trädgårdsägare som har funderingar kring sin trädgård och behöver råd och idéer för att komma vidare. Det är så fint att få hjälpa trädgårdsägare på vägen mot sin drömträdgård! (psst, det finns fortfarande tider för rådgivning i höst kvar, tryck här för att boka).

Kantareller i händer

Sätta massor av tulpanlökar. I våras blommade mängder av tulpaner, både i växthuset och utomhus. Det gav minst sagt mersmak så nu har jag beställt 650 lökar som jag ska sätta i höst för fantastisk skörd i vår. För att få skörd under lång tid har jag valt olika sorter och kommer sätta lökarna på olika växtplatser. Jag har valt en variation av sorter – både tidigblommande som kommer redan i april och såna som blommar på senvåren. Jag kommer sätta en del i växthuset, en del i odlingslådor och en del på friland.

Blogga regelbundet. Både trädgårdsartiklar, inlägg med växtporträtt, designråd och trädgårdstips och vardagliga inlägg, reflekterande texter och listor.

Förlänga sommaren och sommarkänslan. Njuta när det är fint väder, gå barbent och i sandaler. Kanske ta ett sensommardopp. Vara ute mycket i naturen, vandra och gå på svampjakt.

Åka på en trädgårdsresa. Något jag älskar är att besöka parker och trädgårdar. Gå runt länge, titta nära på växter. Beundra växtkombinationer, siktlinjer och designval. Tidigare har jag varit på trädgårdsresa till Enköping. I år är jag sugen på antingen Uppsala eller Göteborg.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

17 aug

Publicerad klockan 07:00h i Recept

Recept Vit kladdkaka med svarta vinbär

Har du som jag svårt att veta vad du ska göra med alla svarta vinbär? Då tycker jag du ska testa det här receptet på vit kladdkaka med svarta vinbär. En perfekt kombination av sött och syrligt.

Svarta vinbär är nog de lättaste bären att odla. De ger bär även i skuggiga lägen och kräver inte speciellt mycket skötsel. Vi har tre buskar med svarta vinbär i trädgården, bär kvar i frysen sen förra året och det finns en gräns för hur mycket saft och sylt jag kan göra.

Jag snubblade över ett recept på vit kladdkaka med andra sorters bär, och tänkte att det var värt att testa om det skulle bli bra med svarta vinbär. Och det blev det! 

Kladdkakans sötma och vinbärens syrlighet blandar sig väldigt bra. Extra gott med lite vaniljglass till.

De svarta vinbären kan bytas ut mot andra bär. Jag kan tänka mig att hallon, blåbär eller röda vinbär blir väldigt gott tillsammans med den söta och kladdiga kakan. Om du använder blåbär, blanda blåbären med några matskedar potatismjöl innan du lägger dem på kakan så slipper du att den blir alldeles blöt av bären.

Vit kladdkaka med svarta vinbär

Ingredienser

• 100 g smör
• 1 dl vit choklad
• 2 ägg
• 3 dl strösocker
• 3 dl vetemjöl
• ½ tsk bakpulver
• ½ tsk vaniljpulver
• 1-2 dl dl svarta vinbär

Gör så här

1. Sätt på ugnen på 175 grader.

2. Smält smöret och blanda i grovhackad vit choklad så att chokladen smälter.

3. Blanda strösocker, vetemjöl, bakpulver och vaniljpulver.

4. Rör ned smöret och chokladen. Och till sist äggen.

5. Häll smeten i en smörad form. Häll ut bären ovanpå smeten och tryck ned dem lite lätt.

6. Grädda cirka 25 minuter för en kladdig kaka. Grädda 10 minuter extra om du vill ha en riktigt seg kaka.

7. Servera ljummen med vaniljglass och färska bär.

Närbild på vit kladdkaka med svarta vinbär

Läs också: 
– Höstig jordärtsskockssoppa
– Enkla zucchinibiffar i ugn

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser kan  dyka upp ibland. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

16 aug

Publicerad klockan 07:00h i Trädgårdsdesign, Växtporträtt

TUVRÖR: PRYDNADSGRÄS SOM GRÖNSKAR TIDIGT OCH HÅLLER FORMEN LÄNGE

Tuvrör är ett vackert och användbart prydnadsgräs, som ofta hamnar i skymundan bland de populära miskantusgräsen, men de är minst lika vackra och har flera egenskaper som gör dem väldigt användbara. Det är ett prydnadsgräs som grönskar tidigt på säsongen och dessutom håller formen länge på vintern. Tuvrör kan växa på tyngre lerjordar och klarar perioder med mycket fukt.

Jag använder ofta tuvrör i mina designprojekt, speciellt om jag är ute efter ett tåligt prydnadsgräs som grönskar tidigt (vilket jag ofta är). Jag tycker om att blanda prydnadsgräs med blommande perenner, perenner med formstarka blad, buskar som underplantering till träd. Prydnadsgräs livar upp bland mer formstarka perenner, och är utmärkta att blanda med formklippta klot, som buxbom eller tuja, eller i en prärieinspirerad rabatt.

Tuvrör är snyggt i stora sjok tillsammans med andra perenner

Tuvrör är snyggt i stora sjok tillsammans med andra perenner.

tuvrör är ett prydnadsgräs som grönskar tidigt på våren

Tuvrör i Rådhusparken i Umeå.

Tuvrör har ett upprätt växtsätt, blir 1,5 meter högt och cirka 50 centimeter bred. Trivs bäst i soligt läge, men klarar halvskuggiga lägen. Växer bra i de flesta jordar, även styv lerjord. Undvik dock de allra torraste lägena. Kan odlas och övervintrar pålitligt i hela landet (härdighet A).

Det är främst två sorters tuvrör som används i Sverige, ’Karl Foerster’ med helgröna blad och ’Overdam’ med grön/vitrandiga blad. Det vetenskapliga namnet är Calamagrostis acutiflora.

Läs mer: Fina växtkombinationer

Tuvrör är ett stadigt prydnadsgräs som grönskar tidigt

Tuvrör grönskar tidigt och ger värde året om

En stor fördel med tuvrör är att det är ett prydnadsgräs som ger värde nästintill året runt. Det grönskar tidigt på våren, blommar tidigare än andra prydnadsgräs, är vackra under hösten tillsammans med vissnande perenner. Tuvrör håller formen fint under vintern och axen glimmar fint i rimfrost och ett tunt lager snö.

Prydnadsgräs i höstskrud, tillsammans med ormbunkar

Tuvrör bakom vissnande ormbunkar.

Tuvrör med ett tunt täcke snö

Tuvrören står sig fint även på vintern.

Odlingsråd för tuvrör

  • Trivs i de flesta jordar, även styv lerjord
  • Växer bäst i sol-halvskugga
  • Blir 150 cm högt
  • Härdighet A: Övervintrar pålitligt i hela landet

 

Denna artikel är en del i en serie med växtporträtt. 
Gå till Blogg och filtrera på Växtportätt så hittar du alla växtporträtt. 

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Andra inlägg du kanske gillar...

14 aug

Publicerad klockan 07:00h i Naturupplevelser, Personligt

När vi hade vilat på hotell i Kiruna i ett par dagar efter vårt besök i Abisko var vi sugna på fler naturupplevelser och styrde campervanen mot Stora Sjöfallets nationalpark. När vi närmade oss nationalparken blev naturen mer och mer otrolig. Det var nästan som att rulla in i en annan värld, med bergen som tornade upp sig på andra sidan sjön. Efter en 10 mils avstickare på dålig väg från inlandsvägen blev vi lite uppgivna när vi kom fram och möttes av informationen att hundar inte är välkomna på vandringslederna, för att inte riskera att störa renarna. 

Konstverk av stål med motiv av en ren med sin unge. I bakgrunden tornar ett berg upp sig.
Gáhkku (samiskt tunnbröd) med rökt röding.

Gáhkku med rökt röding.

Vi fyllde på energin med gáhkku på Naturum Laponia, som i sig var väl värt ett besök. Förutom all information om den omgivande naturen, om världsarvet Laponia och det samiska sättet att vara i och respektera naturen var själva byggnaden en upplevelse i sig. En träbyggnad som har byggts på ett sätt så att det kan tas bort utan att lämna stora sår eller spår i naturen.

På naturum fick vi även hjälp av guiderna att hitta en kortare vandringsled där Evi fick följa med, som visade sig vara den led vi hade siktat in oss på från början. Det blev leden som går fram till Stuormuorkkegårttje. Det stora sjöfallet som nu för tiden bara är en spillra av vad det brukade vara, på grund av vattenkraftsanläggningarna som byggs längre ner i sjösystemet. 

Stenarna hade samma färg som blåbärsyoghurt.

Vi tog oss en bit längre in i nationalparken, parkerade bilen och började gå i regnet på spången som tog oss över myrarna. Omgivna av berg gick vi över myren och de blåbärsyoghurtblå stenarna till vi kom upp på en höjd och möttes av en fantastisk utsikt över sjön och de magnifika bergen på den södra sidan. Trots regn, rusk och moln var det av de mest otroliga utsikter jag sett i hela mitt liv. 

Utsikt över stora sjöfallets nationalpark
Spångar över myren i Stora sjöfallets nationalpark

Från utsiktsplatsen var det en liten bit kvar till själva vattenfallet, som vi nådde genom att följa en gulmarkerad led där vi bitvis fick klättra över stenar. Tyvärr hamnade vi nog lite fel någonstans på vägen. Vi såg bara toppen av fallet, men det gick ändå att ana storleken på ljudet av det forsande vattnet. Men höjdpunkten på den här leden var ändå utsikten. Jag rekommenderar alla jag känner och alla jag inte känner att åka dit!

Läs också: 
– Vandring i Abisko, del 1
– ”Ska ni också upp och njuta av utsikten?”. Vandring i Abisko, del 2

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

12 aug

Publicerad klockan 07:00h i Personligt

Hur var juli?
Kul och avslappnande! Trots att jag älskar mitt jobb har det varit väldigt skönt att kunna koppla av och åka iväg på lite semester. Inte tänka jobb och trädgård konstant, även om jag tar varje tillfälle jag får att titta på växter och trädgårdar också på semestern.

Månadens resa:
I sommar har vi äntligen fått till en Norrlandstur, som vi pratat om i flera år! Vi drog iväg med vår lilla campervan, och har varit i bland annat Abisko, Kiruna, Haparanda och Umeå. Vi har vandrat i nationalparker, badat i Bottenviken, blivit uppätna av myggor på Torne älvs strand, bott på hotell i ett regnigt Kiruna och sett hur staden håller på att flyttas. Sett renar längs vägarna, njutit av vackra fjällvyer, sett Storforsen och varit i gamla kyrkbyar i både Luleå, Skellefteå och Vilhelmina.

Kanjon i Abisko, Abiskojåkka

Månadens nationalparker
Vi har som en grej att besöka alla Sveriges nationalparker, innan sommaren hade vi bockat av sju stycken och nu har vi besökt tre till: Abisko, Stora sjöfallet och Hamra. Så nu är vi uppe i 10/30!

Månadens nervigaste
När vårt bilbatteri gick sönder i Storuman. Det fanns inga nya batterier av rätt modell att köpa längs rutten norrut på E45:an så vi behövde lägga om vår rutt och ta oss ut till östkusten. Rakt genom Norrlands tomma inland. Som grädde på moset fick vi nästan soppatorsk på en väg där man inte vill bli fast utan att kunna köra vidare. Vi körde på ångorna (bokstavligen, bränslevarningssignalen började blinka) de sista kilometrarna till Malå, men hann tack och lov ända fram till macken.

Det hela slutade dock lyckligt. Efter ett styrkepass med att försöka få loss det gamla batteriet, lyckades vi få dit det nya och fick en riktigt härlig, solig kväll i Skellefteå.

Månadens poddar:
Sommar i p1, Svenska folkets historia, Odla med p1 och Trädgården med Pernilla och John.

Månadens låt:
Hell Yeah Norrtälje av Markus Krunegård, perfekt låt när vi rullade genom Norrland.

Månadens växt
Klotpil, Salix euxina ’Bullata’. Den runda, bulliga formen ser så mjuk och härlig ut. Speciellt när de de vajar i vinden. Jag bara måste ha (minst) en klotpil! 

Månadens mobilanteckning
Det är betydligt mer hållbart att återanvända växter på nya sätt/komplettera med nya växter än att gräva bort allt och plantera nytt.
Hållbarhet är att tänka efter före och återbruka när det går.

Månadens besök i parker och offentliga trädgårdar
– Skellefteå stadspark
– Nordanå i Skellefteå
– Fjällbotaniska trädgården i Jokkmokk
– Beas blommor och ting i Storuman
– Rådhusparken i Umeå
– Wij Trädgårdar i Ockelbo

Månadens sådder
En ny omgång bönor, den första blev till stor del uppäten av sniglarna. Rädisor, sallat, ärtskott, spenat, pak choi och andra snabba grönsaker för skörd i höst.

Månadens skörd
Nu levererar trädgården och skogen för fullt! Mängder med gurka, potatis, grönkål, kantareller, persilja, sommarmorötter, smultron, spetskål. Och så sommarblommor förstås! Jag har inte plockat och gjort lika mycket buketter som vanligt, njuter av blomningen ute i trädgården istället! 

Kantareller i händer

En önskan inför kommande månad?
Varma och soliga dagar. Det verkar som att alla vi trädgårdsägare önskade lite för mycket om regn när det var så torrt tidigare i somras. Istället för torr, torr jord är det översvämning på många platser. En del av vitlöken hade börjat ruttna i det blöta lerjorden, grönkålen står i vattentäta bäddar och mår sisådär och både sniglar och ogräs frodas som aldrig förr. Nu hoppas och tror jag på en fin avslutning på sensommaren!

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Andra inlägg du kanske gillar...

11 aug

Publicerad klockan 07:00h i Naturupplevelser, Personligt

Efter en natt på en rastplats intill Torneträsk, tillsammans med andra husbilar från både Norge, Finland, Tyskland och Nederländerna, och lite trötta i benen efter gårdagens vandring parkerade vi vår campervan och traskade mot linbanan som går upp till fjället. Jag är inte speciellt förtjust i höjder, så det var inte ett självklart val att ta linbanan upp. Men vi var väldigt nöjda med det beslutet när på vägen ned vi mötte alla som var på väg upp på fjället, det såg inte ut att vara den lättaste vandringen om vi säger så. Hur som helst satte vi oss till rätta i liften, jag med ett krampaktig tag om ryggsäcken och skyddsbygeln och H med Evi i knät, och åkte de 10 minutrarna upp på fjället. 

Utsikt över Torneträsk

Uppe vid bergsstugan möttes vi av en otrolig utsikt över dalen och Torneträsk. Molnen gjorde det nästan bara mer drömskt, men gjorde tyvärr att vi inte kunde se lapporten. Därifrån gick vi en timmes vandring upp till toppen av Njullá, 1169 m över havet. Det blev mer och mer moln ju högre upp vi kom. Evi travade på glatt och mycket mer energiskt än vi, så vi passade på att låta henne springa i långlinan så att hon kunde gå runt och lukta som hon ville. 

När vi nästan var uppe mötte vi ett sällskap som glatt frågade ”Ska ni också upp och njuta av utsikten?”. Bra inställning till riktigt tråkigt väder! På toppen såg vi knappt varandra om vi kom för långt isär, men det var en häftig känsla att vara där uppe bland molnen. Kallt och blött var det också, så det blev en snabb lunch innan vi påbörjade vandringen nedåt igen.

Dimmigt på toppen av fjället Njullá

På vägen ner möttes vi återigen av en fantastisk utsikt över Torneträsk och nationalparken. De rödaktiga partierna är fjällbjörkar som blivit drabbade av fjällbjörkmätarlarver, med vyn uppifrån går det verkligen att se omfattningen av det hela. När vi hade passerat bergsstugan och påbörjat vandringen ner mot dalen igen möttes vi av fjällängar med midsommarblomster, fjällsippor, smörblommor, slåtterblomma, smörbollar, fjällkåpa och olika sorters vide. Ett riktigt paradis för mig som älskar alla typer av växter. H och Evi fick flera gånger stanna och vänta in mig när jag hade stannat för att ta kort på blommorna och utsikten.

Gul smörboll

Smörboll, Trollius europaeus.
Läs mer om smörboll här.

Midsommarblomster och daggkåpa trivs uppe på fjället. 

Fjällkåpa

Slåtterblomma, Parnassia palustris

Rihtonjira störtar ner mellan fjällen

I höjd med trädgränsen korsade vi ett mäktigt vattenfall där Rihtonjira bröt fram genom fjället. Vi fick hoppa fram över stenarna, och locka Evi (som inte är speciellt förtjust i vatten) att ta sig över det forsande vattnet. Leden ner följde vattnet, som på flera ställen kastade sig ut över klipporna på sin väg ner till dalen. Väl tillbaka vid bilen var vi rejält möra i benen och riktigt glada att vi tog linbanan upp på morgonen.

Läs också: 
– Vandring i Abisko, del 1
– Stora Sjöfallet

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

09 aug

Publicerad klockan 12:00h i Naturupplevelser, Personligt

Efter att ha åkt inlandsvägen upp till Storuman, sen en omväg ut till kusten (pga batterihaveri), upp till Haparanda, via Pajala och Kiruna kom vi äntligen fram till huvudmålet på vår Norrlandstripp – Abisko nationalpark. Efter att vi hade passerat Kiruna började landskapen förändras och bli mer och mer storslagna för varje mil. En bit av vägen hade Torneträsk på ena sidan och bergen på andra, och vi kastades tillbaka minnen av när vi reste runt i Nya Zeeland och åkte längs med Devil’s Staircase. 

Abiskojåkka.
Kanjon i Abisko, Abiskojåkka

Att besöka och vandra i Abisko nationalpark är något jag velat göra hur länge som helst. Men det har av någon anledning känts långt borta, vilket är lite lustigt med tanke på att vi bokstavligen har varit  på andra sidan jordklotet. Jag har drömt om att vandra upp på fjället, se lapporten (men det gjorde vi tyvärr inte pga dimman) och att uppleva Abiskojåkkas vatten som strömmar fram där nere mellan klippväggarna. 

Abiskojåkka var det första vi möttes av när gick från parkeringen mot vandringslederna. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var en riktigt häftigt upplevelse. Kan tänka mig att det är Sveriges motsvarighet till Grand Canyon, dock i miniatyrformat. Tydligen kallas det kanjon även på svenska, men jag var tvungen att slå upp det i SAOL för jag tyckte det lät så väldigt mycket svengelska.

Abiskojåkka. Vatten som strömmar mellan två klippväggar.

Ser du vagnarna på sista bilden? De är fyllda med järnmalm från gruvan i Kiruna, det forslas till Narvik och sedan vidare. Varje vagn är lastad med cirka 100 ton järnmalm.

När vi hade beundrat kanjonen (… känns fortfarande fel att använda det ordet) begav vi oss ut på första dagens vandring, till Kårsafallen. Så här står det om leden på Sveriges nationalparkers hemsida:

”Följ den lilamarkerade leden mot Kårsavagge. Efter 600 m delar sig stigen, fortsätt då på den östra (vänstra) stigen, parallellt med Abiskoeatnu. Stigen går här genom en parkliknande björkskog och sedan på spänger över vacker myrmark. Så småningom visar sig resliga tallar i björkskogen och framme vid den lilla bron över Kårsajåkken finns en gles tallurskog. Vintertid ser man ofta spår av älg och andra djur. Sommartid kan man se både tjäder, lavskrika och ekorre. Från bron och uppströms finns många fina små vattenfall och har du tur kan du en varm solig dag se den vackra blå gentianan.”

Leden till Kårsafallen gick stundtals på spång över myrar och stundtals på stenig stig genom fjällbjörskskog. Med otrolig utsikt upp mot de omgivande bergen nästan hela tiden. En hel del träd i fjällbjörkskog såg nästintill döda ut. När vi kom tillbaka till Naturum lärde vi oss att det är fjällbjörkmätarlarver som sprider sig och gör att björkar dör. Det ser sorgligt ut och gav vår vandring en höstig känsla, men det är tydligen en viktig biologisk process som förhindrar att björkarna tar över helt och på så sätt hjälper andra arter överleva.

Utsikt upp mot Njulláfjället

Lite till höger på bilden anas ett vattenfall, det är Rihtonjira som störtar ner mellan fjällen väster om Abisko. Det ena fjället, Njullá, vandrade vi på dagen efter. Där är det en magisk utsikt över Torneträsk och det är ett riktigt blomsterfjäll med många olika arter.

Evi traskade på, nöjd med att få upptäcka nya stigar och att det fanns stenar att hoppa upp på lite här och där. Abisko var ett bra ställe att vandra med hund (till skillnad från Stora Sjöfallets nationalpark som vi besökte några dagar senare, där hundar inte får gå med på de leder som går genom renområden). Det finns många olika leder att välja på, med olika längd och svårighetsgrad.

Och så kom vi fram till vårt mål för dagen: Kårsafallen. 

Kårsafallen

På de 2 timmar det tog oss att komma fram mötte vi bara en handfull andra människor och hundar. Väl framme vid vattenfallen var vi helt ensamma. Lite oväntat att det var så lite folk på en så vacker plats, men det var en storslagen känsla att få den stunden helt för oss själva. Vi satt länge och bara tittade på vattnet som forsade fram över stenklipporna. Smakade på det kalla, rena fjällvattnet. Njöt av den omgivande naturen.

Läs också: 
–”Ska ni också upp och njuta av utsikten?” Vandring i Abisko, del 2
– Magiska vyer i Stora Sjöfallet

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

07 aug

Publicerad klockan 07:00h i Personligt
Gröna fingrar som har tjuvat tomater

JUST NU:

LÄSER: Trädgårdstidningar och Lektioner i kemi av Bonnie Garmus.

LOPPISFYNDAT: Söta små glas (älskar söta små glas).

TITTAR PÅ: Senaste film jag såg var Barbie förra veckan. En rolig film som inte direkt liknar något jag sett tidigare. Vi skrattade högt i biosalongen flera gånger.  En kul blandning av samhällskritik, yta och Ken-skämt.

ÄTER: Färskpotatis och sallad med gurka, grönkål och salladslök. Jag har väntat på den här tiden när allt kan skördas i trädgården och ätas direkt. Min målbild mörka vinterdagar.

HAR PÅ MIG: Kläder som får bli jordiga och smutsiga, så jag kan gå ut och påta i trädgården på lunchen utan att behöva byta om.

LYSSNAR PÅ: Trädgårdspoddar. Odla med P1, Trädgården med Pernilla och John, Ulrika och Lindas trädgårdspodd. Och har nyss börjat lyssna på Trädgårdssnack med Emma som var min lärare i beskärning tidigare i år. Älskar att lyssna till personer som kan mycket om växter och trädgård.

JOBBAR MED: Tre kunduppdrag som ska levereras nu i augusti. En sista uppgift i sista kursen innan examinationsprojektet. Lite mer matiga faktainlägg till bloggen.

DOFTAR: Tomatblad och myggmedel.

ANTAL MYGGBETT: Några tusen. Och därtill flera dussin bromsbett och ett getingstick.

BLOGGPLANER FÖR VECKAN: Ett inlägg om täckodling, ett växtporträtt och en juli-lista.

DAGENS AKTIVITET: Administrationsjobb och beskärning av några fruktträd.

 

Listan är inspirerad av Sandra Beijer. 

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

26 jul

Publicerad klockan 07:00h i Trädgårdsdesign

Häng med på ett besök i Ronneby Brunnspark en mulen julidag 2021. Ronneby Brunnspark är en otrolig park med  stor variation. Både ordnade rosenrabatt och bokskog ryms i parken. Det finns gigantiska rododendron, stora dammar och en gömd japansk trädgård uppe i skogen.

Det finns flera olika promenadstigar runtom i parken. Min favorit var den som ledde från parkeringen upp genom bokskogen till den japanska trädgården och en del med tunnlar av klätterväxter och stora perennrabatter.

Japansk trädgård i Ronneby Brunnspark

Den japanska trädgården med ormbunkar och upphöjda gångar i trä som vindlade genom trädgården. Höga tallar bildade ett tak och gav härlig skugga. Stora stenfat med vatten reflekterade ljuset.

Vatten i japansk trädgård i Ronneby Brunnspark
Bokskog i Ronneby Brunnspark

Bokskog i Ronneby Brunnspark. Det är minimalt med växtlighet under bokarna, löven släpper igenom så lite ljus och vatten att knappt något klarar av att växa.

Ett tak av klätterhortensia i Ronneby Brunnspark

Tunnlar av olika sorters klätterväxter. Klätterhortensian var mest imponerande, den har växt här i många år.

Portaler av träslanor i Ronneby Brunnspark
Pipranka

Pipranka, Aristolochia macrophylla.  Trivs bäst i halvskugga-skugga i näringsrika och fuktighetshållande jordar. Växer lite långsamt i början men är riktigt starkväxande när den kommer igång.

Gul daglilja

Den gula dagliljan lyser upp under mulna dagar.

Stora funkiablad i Ronneby Brunnspark

Daggfunkia med stoooora blad.

Daggfunkia
Damm och bro i Ronneby Brunnspark

I den nedre delen av parken finns flera stora dammar, gigantiska rododendronbuskar 

Damm och lusthus i Ronneby Brunnspark
Kaukasisk vingnöt

Kaukasisk vingnöt, Pterocarya fraxinifolia, har fröställningar i långa rankor. Ett riktigt favoritträd!

Rosor och buxbomshäck

Och sist men inte minst, vad är väl en park utan en rosenträdgård? Här har de en låg häck av buxbom runtom rosenrabatterna; en praktisk kant mot gruset som skapar form även när rosorna inte blommar.

Fler semestertips: 
– Visby Botaniska Trädgård
– Sofieros slottsträdgård
– Parkstaden Enköping 
– Kumla sjöpark
– Engelska trädgården på Svabesholm
– Magnoliablom i stadsparken i Örebro

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

15 jul

Publicerad klockan 07:00h i Trädgårdsdesign
Humla i honungsrosens blommor

Nu har honungsrosen blommat över för i år. Men vilken blomning! Årets höjdpunkt i trädgården! 

Doften är helt ljuvligt och surret av alla humlor, bin och andra små insekter är nästan öronbedövande. Jag kommer på mig själv med att bara stå där och njuta gång på gång.

När vi flyttade hit växte honungsrosen i ett gammalt körsbärsträd. Den hade fått växa fritt i många år och var helt enorm. Och blomningen likaså! 

Förra året välte trädet i en snöstorm i april. Det kom ett par dm blötsnö på en natt och många träd och växter tog skada.  Trädet fick en rotvälta och fick tas ned helt. En hel del grenar av honungsrosen skadades och bröts av och jag var tvungen att klippa ner den ordentligt. 

Men jag ville verkligen att både jag och humlorna skulle få njuta av blomningen även förra sommaren, så några rankor blev liggandes på altanen till efter blomningen.

Honungsros i blomning utan stöd

Jag behövde också bestämma mig för vad honungsrosen skulle få klättra på istället för det gamla trädet. Efter lite velande fram och tillbaka bestämde jag mig för en bur av armeringsnät. Rankorna klipptes till en hanterbar längd och bands ihop så att vi skulle kunna arbeta runt den utan att sticka oss alltför mycket. Honungsrosen är riktigt taggig!

Välj sorten ’Lykkefund’ om du vill slippa taggarna.

Jag fick hjälp av mina föräldrar att forma armeringsmattan till en någorlunda jämn cylinder och naja ihop med ståltråd. Vi gjorde buren direkt på plats (och ”stängde in” rosen), för att kunna spara så mycket rankor som möjligt. Buren är fäst i marken med armeringsjärn.

Rosenbur av armeringsnät, under uppbyggnad
Rosenbur av armeringsnät
Honungsros i en rosenbur av armeringsnät

Och så här fint blommade den i år! Jag är imponerad över växtkraften. Tänk att den orkat växa sig så stor igen på bara ett år. Det sticker ut nya rankor som behöver träs eller bindas in var och varannan dag. Nästan hela armeringsnätet är täckt av rankor, nästa år syns nog nätet knappt alls.

Honungsros i full blom
Honungsros med liten insekt

Honungsrosen älskas av humlor, bin och alla tänkbara små insekter.

Rosentorn i regnskur

Honungsrosen trivs bra i sitt rosentorn av armeringsnät.

Honungsros som växer i ett gammalt körsbärsträd

Honungsrosen var enorm när vi flyttade hit, när den växte i ett gammalt körsbärsträd. Den här bilden togs året innan aprilsnöovädret tog trädet och en del av honungsrosen.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

du kanske också gillar...