Tuvrör är ett vackert och användbart prydnadsgräs, som ofta hamnar i skymundan bland de populära miskantusgräsen, men de är minst lika vackra och har flera egenskaper som gör dem väldigt användbara. Det är ett prydnadsgräs som grönskar tidigt på säsongen och dessutom håller formen länge på vintern. Tuvrör kan växa på tyngre lerjordar och klarar perioder med mycket fukt.

Jag använder ofta tuvrör i mina designprojekt, speciellt om jag är ute efter ett tåligt prydnadsgräs som grönskar tidigt (vilket jag ofta är). Jag tycker om att blanda prydnadsgräs med blommande perenner, perenner med formstarka blad, buskar som underplantering till träd. Prydnadsgräs livar upp bland mer formstarka perenner, och är utmärkta att blanda med formklippta klot, som buxbom eller tuja, eller i en prärieinspirerad rabatt.

Vit skogsaster är en av få perenner som funkar bra i ett torrt och skuggigt läge, men den trivs även i sol och fuktigare jord. Utöver det så är det en av få lite högre perenner som har en vit blomning i skugga.

Vit skogsaster är en perenn som jag ofta föreslår i mina projekt, just för att den är så tålig och användbar. Dessutom blommar den från augusti till långt in på hösten och ger då ett maffigt intryck med sina skyar av små vita blommor.

Och så är det en bra växt för humlor och bin.

Det finns många anledningar att välja vit skogsaster, alltså!

Här är en till:

Vit skogsaster får ofta vara ifred för harar och rådjur!

Bergenia är en riktig trotjänare som kan planteras på de flesta växtplatser, även torr skugga. Det är tålig perenn för alla lägen. Den kan odlas i alla vanliga trädgårdsjordar i både sol, halvskugga och skugga. 

Bergenian blommar i maj-juni med rosaröda blommor. Det jag gillar mest med bergenia är de stora, vintergröna bladen som lyser upp lite när det annars är mörkt och grått i trädgården. Bladen fyller ut fint i rabatter och passar bra som kantväxt och marktäckare.

Bergenia är en tålig och tacksam perenn som kan odlas på de flesta platser. Med sina gröna, blanka, runda och något hjärtformade blad passar de både i den klassiska torparträdgården, funkisträdgården och mer moderna, naturalistiska trädgårdar. Den har sin plats i de flesta trädgårdar.

Lammöron är en omtyckt perenn som används främst för den täta silvermattan av underbart mjuka blad – som verkligen leder tankarna till små lamms öron. De får även rosalila blommor på höga stänglar som uppskattas av humlor och andra insekter. 

Lammöron är en solälskande perenn som trivs bäst i väldränerad och näringsfattig jord. Torra växtplatser är optimala, till exempel sprider sig lammöron villigt på stenmurar eller intill husgrunden under takutsprånget. Bladen är halvt vintergröna. En väldigt blöt vintern blir de bruna och fula, men torrare vintrar behåller bladen sin silvriga färg och ludna form.

Tidigt på året kikar den upp. Blomman som reser sig ur det vintergröna bladverket. Den stoppas inte ens av ett lager snö, blomningen ska bestämt ske under årets första vintermånader. Jag menar förstås julrosens underbara blommor som är bland de första att slå ut. Julrosen är verkligen en tidig blomning att se fram emot.

Julrosens vetenskapliga namn är Helleborus, och det finns en mängd olika arter med olika egenskaper. Julrosen har funnits länge i Sverige, ända sedan medeltiden. Den gick under flera andra namn, bland annat nysrot, innan den fick namnet julros under 1900-talet.

Anledningen till julrosens något märkliga (men högt uppskattade!) tidiga blomning är att det var för varmt för att julrosen skulle kunna blomma på sommaren i sydöstra Europa där den kommer från. Så istället för att blomma under sommaren inväntade den vinters svalare väder för att orka sätta i gång blomningen. Den här egenskapen har gått i arv, och trots att våra somrar här inte är lika varma som i södra Europa fortsätter den att blomma på vintern.