När vi hade vilat på hotell i Kiruna i ett par dagar efter vårt besök i Abisko var vi sugna på fler naturupplevelser och styrde campervanen mot Stora Sjöfallets nationalpark. När vi närmade oss nationalparken blev naturen mer och mer otrolig. Det var nästan som att rulla in i en annan värld, med bergen som tornade upp sig på andra sidan sjön. Efter en 10 mils avstickare på dålig väg från inlandsvägen blev vi lite uppgivna när vi kom fram och möttes av informationen att hundar inte är välkomna på vandringslederna, för att inte riskera att störa renarna. 

Konstverk av stål med motiv av en ren med sin unge. I bakgrunden tornar ett berg upp sig.
Gáhkku (samiskt tunnbröd) med rökt röding.

Gáhkku med rökt röding.

Vi fyllde på energin med gáhkku på Naturum Laponia, som i sig var väl värt ett besök. Förutom all information om den omgivande naturen, om världsarvet Laponia och det samiska sättet att vara i och respektera naturen var själva byggnaden en upplevelse i sig. En träbyggnad som har byggts på ett sätt så att det kan tas bort utan att lämna stora sår eller spår i naturen.

På naturum fick vi även hjälp av guiderna att hitta en kortare vandringsled där Evi fick följa med, som visade sig vara den led vi hade siktat in oss på från början. Det blev leden som går fram till Stuormuorkkegårttje. Det stora sjöfallet som nu för tiden bara är en spillra av vad det brukade vara, på grund av vattenkraftsanläggningarna som byggs längre ner i sjösystemet. 

Stenarna hade samma färg som blåbärsyoghurt.

Vi tog oss en bit längre in i nationalparken, parkerade bilen och började gå i regnet på spången som tog oss över myrarna. Omgivna av berg gick vi över myren och de blåbärsyoghurtblå stenarna till vi kom upp på en höjd och möttes av en fantastisk utsikt över sjön och de magnifika bergen på den södra sidan. Trots regn, rusk och moln var det av de mest otroliga utsikter jag sett i hela mitt liv. 

Utsikt över stora sjöfallets nationalpark
Spångar över myren i Stora sjöfallets nationalpark

Från utsiktsplatsen var det en liten bit kvar till själva vattenfallet, som vi nådde genom att följa en gulmarkerad led där vi bitvis fick klättra över stenar. Tyvärr hamnade vi nog lite fel någonstans på vägen. Vi såg bara toppen av fallet, men det gick ändå att ana storleken på ljudet av det forsande vattnet. Men höjdpunkten på den här leden var ändå utsikten. Jag rekommenderar alla jag känner och alla jag inte känner att åka dit!

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Hur var juli?
Kul och avslappnande! Trots att jag älskar mitt jobb har det varit väldigt skönt att kunna koppla av och åka iväg på lite semester. Inte tänka jobb och trädgård konstant, även om jag tar varje tillfälle jag får att titta på växter och trädgårdar också på semestern.

Månadens resa:
I sommar har vi äntligen fått till en Norrlandstur, som vi pratat om i flera år! Vi drog iväg med vår lilla campervan, och har varit i bland annat Abisko, Kiruna, Haparanda och Umeå. Vi har vandrat i nationalparker, badat i Bottenviken, blivit uppätna av myggor på Torne älvs strand, bott på hotell i ett regnigt Kiruna och sett hur staden håller på att flyttas. Sett renar längs vägarna, njutit av vackra fjällvyer, sett Storforsen och varit i gamla kyrkbyar i både Luleå, Skellefteå och Vilhelmina.

Kanjon i Abisko, Abiskojåkka

Månadens nationalparker
Vi har som en grej att besöka alla Sveriges nationalparker, innan sommaren hade vi bockat av sju stycken och nu har vi besökt tre till: Abisko, Stora sjöfallet och Hamra. Så nu är vi uppe i 10/30!

Månadens nervigaste
När vårt bilbatteri gick sönder i Storuman. Det fanns inga nya batterier av rätt modell att köpa längs rutten norrut på E45:an så vi behövde lägga om vår rutt och ta oss ut till östkusten. Rakt genom Norrlands tomma inland. Som grädde på moset fick vi nästan soppatorsk på en väg där man inte vill bli fast utan att kunna köra vidare. Vi körde på ångorna (bokstavligen, bränslevarningssignalen började blinka) de sista kilometrarna till Malå, men hann tack och lov ända fram till macken.

Det hela slutade dock lyckligt. Efter ett styrkepass med att försöka få loss det gamla batteriet, lyckades vi få dit det nya och fick en riktigt härlig, solig kväll i Skellefteå.

Månadens poddar:
Sommar i p1, Svenska folkets historia, Odla med p1 och Trädgården med Pernilla och John.

Månadens låt:
Hell Yeah Norrtälje av Markus Krunegård, perfekt låt när vi rullade genom Norrland.

Månadens växt
Klotpil, Salix euxina ’Bullata’. Den runda, bulliga formen ser så mjuk och härlig ut. Speciellt när de de vajar i vinden. Jag bara måste ha (minst) en klotpil! 

Månadens mobilanteckning
Det är betydligt mer hållbart att återanvända växter på nya sätt/komplettera med nya växter än att gräva bort allt och plantera nytt.
Hållbarhet är att tänka efter före och återbruka när det går.

Månadens besök i parker och offentliga trädgårdar
– Skellefteå stadspark
– Nordanå i Skellefteå
– Fjällbotaniska trädgården i Jokkmokk
– Beas blommor och ting i Storuman
– Rådhusparken i Umeå
– Wij Trädgårdar i Ockelbo

Månadens sådder
En ny omgång bönor, den första blev till stor del uppäten av sniglarna. Rädisor, sallat, ärtskott, spenat, pak choi och andra snabba grönsaker för skörd i höst.

Månadens skörd
Nu levererar trädgården och skogen för fullt! Mängder med gurka, potatis, grönkål, kantareller, persilja, sommarmorötter, smultron, spetskål. Och så sommarblommor förstås! Jag har inte plockat och gjort lika mycket buketter som vanligt, njuter av blomningen ute i trädgården istället! 

Kantareller i händer

En önskan inför kommande månad?
Varma och soliga dagar. Det verkar som att alla vi trädgårdsägare önskade lite för mycket om regn när det var så torrt tidigare i somras. Istället för torr, torr jord är det översvämning på många platser. En del av vitlöken hade börjat ruttna i det blöta lerjorden, grönkålen står i vattentäta bäddar och mår sisådär och både sniglar och ogräs frodas som aldrig förr. Nu hoppas och tror jag på en fin avslutning på sensommaren!

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Efter en natt på en rastplats intill Torneträsk, tillsammans med andra husbilar från både Norge, Finland, Tyskland och Nederländerna, och lite trötta i benen efter gårdagens vandring parkerade vi vår campervan och traskade mot linbanan som går upp till fjället. Jag är inte speciellt förtjust i höjder, så det var inte ett självklart val att ta linbanan upp. Men vi var väldigt nöjda med det beslutet när på vägen ned vi mötte alla som var på väg upp på fjället, det såg inte ut att vara den lättaste vandringen om vi säger så. Hur som helst satte vi oss till rätta i liften, jag med ett krampaktig tag om ryggsäcken och skyddsbygeln och H med Evi i knät, och åkte de 10 minutrarna upp på fjället. 

Utsikt över Torneträsk

Uppe vid bergsstugan möttes vi av en otrolig utsikt över dalen och Torneträsk. Molnen gjorde det nästan bara mer drömskt, men gjorde tyvärr att vi inte kunde se lapporten. Därifrån gick vi en timmes vandring upp till toppen av Njullá, 1169 m över havet. Det blev mer och mer moln ju högre upp vi kom. Evi travade på glatt och mycket mer energiskt än vi, så vi passade på att låta henne springa i långlinan så att hon kunde gå runt och lukta som hon ville. 

När vi nästan var uppe mötte vi ett sällskap som glatt frågade ”Ska ni också upp och njuta av utsikten?”. Bra inställning till riktigt tråkigt väder! På toppen såg vi knappt varandra om vi kom för långt isär, men det var en häftig känsla att vara där uppe bland molnen. Kallt och blött var det också, så det blev en snabb lunch innan vi påbörjade vandringen nedåt igen.

Dimmigt på toppen av fjället Njullá

På vägen ner möttes vi återigen av en fantastisk utsikt över Torneträsk och nationalparken. De rödaktiga partierna är fjällbjörkar som blivit drabbade av fjällbjörkmätarlarver, med vyn uppifrån går det verkligen att se omfattningen av det hela. När vi hade passerat bergsstugan och påbörjat vandringen ner mot dalen igen möttes vi av fjällängar med midsommarblomster, fjällsippor, smörblommor, slåtterblomma, smörbollar, fjällkåpa och olika sorters vide. Ett riktigt paradis för mig som älskar alla typer av växter. H och Evi fick flera gånger stanna och vänta in mig när jag hade stannat för att ta kort på blommorna och utsikten.

Gul smörboll

Smörboll, Trollius europaeus.
Läs mer om smörboll här.

Midsommarblomster och daggkåpa trivs uppe på fjället. 

Fjällkåpa

Slåtterblomma, Parnassia palustris

Rihtonjira störtar ner mellan fjällen

I höjd med trädgränsen korsade vi ett mäktigt vattenfall där Rihtonjira bröt fram genom fjället. Vi fick hoppa fram över stenarna, och locka Evi (som inte är speciellt förtjust i vatten) att ta sig över det forsande vattnet. Leden ner följde vattnet, som på flera ställen kastade sig ut över klipporna på sin väg ner till dalen. Väl tillbaka vid bilen var vi rejält möra i benen och riktigt glada att vi tog linbanan upp på morgonen.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Efter att ha åkt inlandsvägen upp till Storuman, sen en omväg ut till kusten (pga batterihaveri), upp till Haparanda, via Pajala och Kiruna kom vi äntligen fram till huvudmålet på vår Norrlandstripp – Abisko nationalpark. Efter att vi hade passerat Kiruna började landskapen förändras och bli mer och mer storslagna för varje mil. En bit av vägen hade Torneträsk på ena sidan och bergen på andra, och vi kastades tillbaka minnen av när vi reste runt i Nya Zeeland och åkte längs med Devil’s Staircase

Abiskojåkka.
Kanjon i Abisko, Abiskojåkka

Att besöka och vandra i Abisko nationalpark är något jag velat göra hur länge som helst. Men det har av någon anledning känts långt borta, vilket är lite lustigt med tanke på att vi bokstavligen har varit  på andra sidan jordklotet. Jag har drömt om att vandra upp på fjället, se lapporten (men det gjorde vi tyvärr inte pga dimman) och att uppleva Abiskojåkkas vatten som strömmar fram där nere mellan klippväggarna. 

Abiskojåkka var det första vi möttes av när gick från parkeringen mot vandringslederna. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men det var en riktigt häftigt upplevelse. Kan tänka mig att det är Sveriges motsvarighet till Grand Canyon, dock i miniatyrformat. Tydligen kallas det kanjon även på svenska, men jag var tvungen att slå upp det i SAOL för jag tyckte det lät så väldigt mycket svengelska.

Abiskojåkka. Vatten som strömmar mellan två klippväggar.

Ser du vagnarna på sista bilden? De är fyllda med järnmalm från gruvan i Kiruna, det forslas till Narvik och sedan vidare. Varje vagn är lastad med cirka 100 ton järnmalm.

När vi hade beundrat kanjonen (… känns fortfarande fel att använda det ordet) begav vi oss ut på första dagens vandring, till Kårsafallen. Så här står det om leden på Sveriges nationalparkers hemsida:

”Följ den lilamarkerade leden mot Kårsavagge. Efter 600 m delar sig stigen, fortsätt då på den östra (vänstra) stigen, parallellt med Abiskoeatnu. Stigen går här genom en parkliknande björkskog och sedan på spänger över vacker myrmark. Så småningom visar sig resliga tallar i björkskogen och framme vid den lilla bron över Kårsajåkken finns en gles tallurskog. Vintertid ser man ofta spår av älg och andra djur. Sommartid kan man se både tjäder, lavskrika och ekorre. Från bron och uppströms finns många fina små vattenfall och har du tur kan du en varm solig dag se den vackra blå gentianan.”

Leden till Kårsafallen gick stundtals på spång över myrar och stundtals på stenig stig genom fjällbjörskskog. Med otrolig utsikt upp mot de omgivande bergen nästan hela tiden. En hel del träd i fjällbjörkskog såg nästintill döda ut. När vi kom tillbaka till Naturum lärde vi oss att det är fjällbjörkmätarlarver som sprider sig och gör att björkar dör. Det ser sorgligt ut och gav vår vandring en höstig känsla, men det är tydligen en viktig biologisk process som förhindrar att björkarna tar över helt och på så sätt hjälper andra arter överleva.

Utsikt upp mot Njulláfjället

Lite till höger på bilden anas ett vattenfall, det är Rihtonjira som störtar ner mellan fjällen väster om Abisko. Det ena fjället, Njullá, vandrade vi på dagen efter. Där är det en magisk utsikt över Torneträsk och det är ett riktigt blomsterfjäll med många olika arter.

Evi traskade på, nöjd med att få upptäcka nya stigar och att det fanns stenar att hoppa upp på lite här och där. Abisko var ett bra ställe att vandra med hund (till skillnad från Stora Sjöfallets nationalpark som vi besökte några dagar senare, där hundar inte får gå med på de leder som går genom renområden). Det finns många olika leder att välja på, med olika längd och svårighetsgrad.

Och så kom vi fram till vårt mål för dagen: Kårsafallen. 

Kårsafallen

På de 2 timmar det tog oss att komma fram mötte vi bara en handfull andra människor och hundar. Väl framme vid vattenfallen var vi helt ensamma. Lite oväntat att det var så lite folk på en så vacker plats, men det var en storslagen känsla att få den stunden helt för oss själva. Vi satt länge och bara tittade på vattnet som forsade fram över stenklipporna. Smakade på det kalla, rena fjällvattnet. Njöt av den omgivande naturen.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Gröna fingrar som har tjuvat tomater

JUST NU:

LÄSER: Trädgårdstidningar och Lektioner i kemi av Bonnie Garmus.

LOPPISFYNDAT: Söta små glas (älskar söta små glas).

TITTAR PÅ: Senaste film jag såg var Barbie förra veckan. En rolig film som inte direkt liknar något jag sett tidigare. Vi skrattade högt i biosalongen flera gånger.  En kul blandning av samhällskritik, yta och Ken-skämt.

ÄTER: Färskpotatis och sallad med gurka, grönkål och salladslök. Jag har väntat på den här tiden när allt kan skördas i trädgården och ätas direkt. Min målbild mörka vinterdagar.

HAR PÅ MIG: Kläder som får bli jordiga och smutsiga, så jag kan gå ut och påta i trädgården på lunchen utan att behöva byta om.

LYSSNAR PÅ: Trädgårdspoddar. Odla med P1, Trädgården med Pernilla och John, Ulrika och Lindas trädgårdspodd. Och har nyss börjat lyssna på Trädgårdssnack med Emma som var min lärare i beskärning tidigare i år. Älskar att lyssna till personer som kan mycket om växter och trädgård.

JOBBAR MED: Tre kunduppdrag som ska levereras nu i augusti. En sista uppgift i sista kursen innan examinationsprojektet. Lite mer matiga faktainlägg till bloggen.

DOFTAR: Tomatblad och myggmedel.

ANTAL MYGGBETT: Några tusen. Och därtill flera dussin bromsbett och ett getingstick.

BLOGGPLANER FÖR VECKAN: Ett inlägg om täckodling, ett växtporträtt och en juli-lista.

DAGENS AKTIVITET: Administrationsjobb och beskärning av några fruktträd.

 

Listan är inspirerad av Sandra Beijer

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Häng med på ett besök i Ronneby Brunnspark en mulen julidag 2021. Ronneby Brunnspark är en otrolig park med  stor variation. Både ordnade rosenrabatt och bokskog ryms i parken. Det finns gigantiska rododendron, stora dammar och en gömd japansk trädgård uppe i skogen.

Det finns flera olika promenadstigar runtom i parken. Min favorit var den som ledde från parkeringen upp genom bokskogen till den japanska trädgården och en del med tunnlar av klätterväxter och stora perennrabatter.

Japansk trädgård i Ronneby Brunnspark

Den japanska trädgården med ormbunkar och upphöjda gångar i trä som vindlade genom trädgården. Höga tallar bildade ett tak och gav härlig skugga. Stora stenfat med vatten reflekterade ljuset.

Vatten i japansk trädgård i Ronneby Brunnspark
Bokskog i Ronneby Brunnspark

Bokskog i Ronneby Brunnspark. Det är minimalt med växtlighet under bokarna, löven släpper igenom så lite ljus och vatten att knappt något klarar av att växa.

Ett tak av klätterhortensia i Ronneby Brunnspark

Tunnlar av olika sorters klätterväxter. Klätterhortensian var mest imponerande, den har växt här i många år.

Portaler av träslanor i Ronneby Brunnspark
Pipranka

Pipranka, Aristolochia macrophylla.  Trivs bäst i halvskugga-skugga i näringsrika och fuktighetshållande jordar. Växer lite långsamt i början men är riktigt starkväxande när den kommer igång.

Gul daglilja

Den gula dagliljan lyser upp under mulna dagar.

Stora funkiablad i Ronneby Brunnspark

Daggfunkia med stoooora blad.

Daggfunkia
Damm och bro i Ronneby Brunnspark

I den nedre delen av parken finns flera stora dammar, gigantiska rododendronbuskar 

Damm och lusthus i Ronneby Brunnspark
Kaukasisk vingnöt

Kaukasisk vingnöt, Pterocarya fraxinifolia, har fröställningar i långa rankor. Ett riktigt favoritträd!

Rosor och buxbomshäck

Och sist men inte minst, vad är väl en park utan en rosenträdgård? Här har de en låg häck av buxbom runtom rosenrabatterna; en praktisk kant mot gruset som skapar form även när rosorna inte blommar.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Humla i honungsrosens blommor

Nu har honungsrosen blommat över för i år. Men vilken blomning! Årets höjdpunkt i trädgården! 

Doften är helt ljuvligt och surret av alla humlor, bin och andra små insekter är nästan öronbedövande. Jag kommer på mig själv med att bara stå där och njuta gång på gång.

När vi flyttade hit växte honungsrosen i ett gammalt körsbärsträd. Den hade fått växa fritt i många år och var helt enorm. Och blomningen likaså! 

Förra året välte trädet i en snöstorm i april. Det kom ett par dm blötsnö på en natt och många träd och växter tog skada.  Trädet fick en rotvälta och fick tas ned helt. En hel del grenar av honungsrosen skadades och bröts av och jag var tvungen att klippa ner den ordentligt. 

Men jag ville verkligen att både jag och humlorna skulle få njuta av blomningen även förra sommaren, så några rankor blev liggandes på altanen till efter blomningen.

Honungsros i blomning utan stöd

Jag behövde också bestämma mig för vad honungsrosen skulle få klättra på istället för det gamla trädet. Efter lite velande fram och tillbaka bestämde jag mig för en bur av armeringsnät. Rankorna klipptes till en hanterbar längd och bands ihop så att vi skulle kunna arbeta runt den utan att sticka oss alltför mycket. Honungsrosen är riktigt taggig!

Välj sorten ’Lykkefund’ om du vill slippa taggarna.

Jag fick hjälp av mina föräldrar att forma armeringsmattan till en någorlunda jämn cylinder och naja ihop med ståltråd. Vi gjorde buren direkt på plats (och ”stängde in” rosen), för att kunna spara så mycket rankor som möjligt. Buren är fäst i marken med armeringsjärn.

Rosenbur av armeringsnät, under uppbyggnad
Rosenbur av armeringsnät
Honungsros i en rosenbur av armeringsnät

Och så här fint blommade den i år! Jag är imponerad över växtkraften. Tänk att den orkat växa sig så stor igen på bara ett år. Det sticker ut nya rankor som behöver träs eller bindas in var och varannan dag. Nästan hela armeringsnätet är täckt av rankor, nästa år syns nog nätet knappt alls.

Honungsros i full blom
Honungsros med liten insekt

Honungsrosen älskas av humlor, bin och alla tänkbara små insekter.

Rosentorn i regnskur

Honungsrosen trivs bra i sitt rosentorn av armeringsnät.

Honungsros som växer i ett gammalt körsbärsträd

Honungsrosen var enorm när vi flyttade hit, när den växte i ett gammalt körsbärsträd. Den här bilden togs året innan aprilsnöovädret tog trädet och en del av honungsrosen.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Hur var juni?
Varmt och torrt vädermässigt. Annars en fin balans mellan jobb och sommarkänsla. En kombination av att färdigställa jobb inför lite sommarledighet och lite hemester. Besök från släktingar i USA, en tur till Falkasjön med SUP-brädan, två korta turer med lilla husbilen och några bad i det varma vädret.

Månadens resa:
I början av juni gjorde vi årets premiärtur med vår lilla campervan Hedvig till Vadstena och Omberg. Och vid midsommar åkte vi via Tivedens nationalpark (en favoritplats!) ner till Västergötland för att fira med min mans släkt i stugan. 

Känsla kring månaden?
Allt eftersom det blev torrare och torrare kom en oro för att det skulle bli likadant som sommaren 2018. Ni vet då när det knappt kom en droppe regn på hela sommaren. Men så kom det efterlängtade regnet äntligen till slut. Allt började växa ordentligt, de gula gräsmattorna blev gröna igen och luften blev lättare att andas. Och jag slapp bära x antal vattenkannor för att vattna i köksträdgård och växthus varje dag.

Skogsklematis blommar i början av juli
Humla i honungsrosens blommor

Månadens böcker:
Solglimtar bland molnen av Ali McNamara

Månadens tv: 
Never Have I Ever
The Marvelous Mrs Maisel
Gift vid första ögonkastet

Månadens insekt
Häggspinnmalen har jobbat hårt i år. Här är några bilder från Tant Grön i Vintrosa. Larverna spinner in träden helt i silkestrådar. Det ser tråkigt ut, men skadar inte trädet. Det återhämtar sig fint.

Månadens odling
I juni har det varit fokus på vattning, gödsling och utplantering i odlingen. Jag är tacksam att jag har haft möjlighet att vattna trots torkan. Tack vare det har plantorna vuxit på fint i köksträdgården. De sista fick plantorna komma ner i jorden lite pö om pö under månaden. Första omgången squashplantor blev det inget med, så jag fick så en ny omgång som planterades först veckan efter midsommar. Och så har alla de där plantorna som blivit över klämts ner lite här och var där det har blivit luckor. 

Jag, liksom många andra odlare med mig, sår alltid för mycket. Tidigt på våren är det så lätt att så mycket, små brätten med fröer tar inte så mycket plats. Och så i takt med att plantorna skolas om i större krukor så fylls fönsterkarmar, växthus och andra små skrymslen med plantor som väntar på att få sin plats i odlingarna. Men jag vill hellre ha för många plantor än för få. Det är alltid några plantor som inte klarar sig och så blir det hål efter att några kålhuvuden har skördats. Då är det toppen att ha några stora broccoli-, eller grönkålsplantor att sätta ut. 

Månadens skörd
Jordgubbar, sallat, dill, persilja, sommarmorötter, rädisor, smultron, gurka, grönkål, savoykål och färskpotatis. Det är så gott med egenodlade grönsaker. Det är min största drivkraft till odlingen. 

Skörd av spetskål i juni

En önskan inför kommande månad?
En skön ledighet. Jag tar ledigt helt från trädgårdsjobb i två veckor. Vi ska åka norröver, målet är Abisko men vi får se var vi hamnar. Väder, vind och lust får styra. Jag hoppas hur som helst på vackra vandringar, fjälltoppar, kanske ett bad i en kall fjällsjö och få mygg. Det sista är kanske en ren önskedröm, men låt en kvinna drömma.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

Utsikt över Vättern, i förgrunden en parkbänk och ett grönskande träd

I början av juni gjorde vi årets premiärtur med vår lilla campervan Hedvig. Vi ville inte åka alltför långt hemifrån så den här gången föll valet på Vadstena och Omberg. En fin kombination av vacker natur och historiska miljöer. Efter ett lunchstopp på Varamon i Motala lyckades vi knipa en ställplats för natten på Ombergs vackraste utkiksplats. Nära Pers sten, om du har husbil och vill stanna en natt i Omberg.

Vi gick en sväng ner till vattnet. Det var en jobbigt stigning i nästan 30-gradig värme. 

Men det var väl värt mödan när vi möttes av det här:

Stilla vatten på Vättern i Omberg
Ramslöksblom

Stigen ledde oss genom ett hav av blommande ramslök.

Hav av ramslöksblommor i Omberg
Solnedgång över Vättern i Omberg

Som sagt, Ombergs vackraste utkik.

Slottstorn på Vadstena slott
Utsikt från borggården på Vadstena slott.

Morgonen efter bar det av till Vadstena. Vi började vid slottet och tog en promenad längs strandpromenaden tills vi kom fram till klosterområdet. Jag hade för ovanlighetens skull inte läst på så mycket om Vadstena innan, och blev positivt överraskad av en klosterträdgård. Många gamla rosenbuskar där de första blommorna börjat slå ut. På bilden nedanför: munkarnas gamla fruktlund. Gamla, knotiga träd och en härligt vildvuxen äng.

Gammal fruktlund med vildvuxen äng i Vadstena klosterträdgård
Gullregn blommar i Vadstena klosterträdgård

Gullregnet blommade för fullt. En riktig försommarfavorit. Dock fröar de av sig rejält, och fröerna är giftiga. Sorten ’Vossii’ ger nästintill inga frön alls, så välj den om du ska plantera nytt.

Det var höjdpunkterna från den minisemestern i Omberg och Vadstena!

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro. 

De badande vännernas trädgård

Välkommen att följa med på mitt besök i Visby Botaniska Trädgård, för nästan exakt ett år sen. När jag var där blommande rosorna helt överdådigt, men det var svårt att göra dem rättvisa med kameran tack vare den starkt skinande solen.

D. B. V:s Trädgård. Så står det på ena grindstolpen vid gången som leder in i trädgården. De Badande Vännerna lär jag mig att det står för. Ett sällskap med badande vänner anlade början till den botaniska trädgården redan 1855. Det är svindlande att tänka på att vissa växter där är så gamla. Läs mer om Visby Botaniska trädgårds historia.

Den botaniska trädgården ligger mitt i Visby, precis intill Östersjöns strand men är skyddad från de hårda vindarna av ringmuren. I trädgården är det nästan medelhavsklimat. Visby ligger i zon 1, men den skyddande ringmuren gör att det i princip är zon 0 inne i trädgården.

Stora rosenbågar med klätterrosor i Visby Botaniska Trädgård
Överdådig rosenblomning i olika färger, i Visby Botaniska Trädgård

Rosenblomningen var helt otrolig. Blommor i olika nyanser av rosa, rött och gult, tillsammans med lavendel, stäppsalvia, daglijor, alunrot, kärleksört och andra perenner. 

Rosen 'Astrid Lindgren' i Visby Botaniska Trädgård

Floribundarosen ’Astrid Lindgren’ 

Rosen 'Constance Spry' i Visby Botaniska Trädgård

Modern buskros CONSTANCE SPRY (’Ausfirst’)

Örtagården i Visby Botaniska trädgård

Örtagården. Det är nästan som att mannen med hatt och linnekläder vore en staty där, passar så perfekt in i miljön. 

Lusthuset ligger uppe på en kulle i Visby Botaniska Trädgård

Vackert lusthus på en kulle, omgiven av vanliga och ovanliga växter. Där fanns bland annat brokbladig kirskål, som sägs vara mindre spridningsbenägen än den vanliga kirskålen.

Platan i Visby Botaniska Trädgård

En gammal platan med den karaktäristiska barken.

Brudslöja

Rosa brudslöja trivs i den torra, kalkrika jorden.

Oregelbunden kalksten från Gotland

Oregelbunden kalksten från Gotland i gångarna.

Stora naturstenar som rabattkant i Visby Botaniska Trädgård

Här växer skuggbräcka och sockblomma. Stora naturstenar används som rabattkant i de skuggiga rabatterna. En personlig favorit.

Regnbågsbräken och hasselört
Hasselört är en av listans skuggtåliga perenner
Funkia och hasselört är skuggtåliga perenner

Fokus på bladkontraster i den skuggigare delen av Visby Botaniska Trädgård. Spretig regnbågsbräken mot småbladig hasselört. Mjuk hasselört mot hård sten. Stora funkiablad mot små hasselörtsblad.

Murgröna klättrar på ruin i Visby Botaniska Trädgård
Gammal murgröna klättrar på ruinerna i Visby Botaniska Trädgård
Murgröna klättrar på ruin i Visby Botaniska Trädgård

Vad är väl en trädgård i Visby utan murgröna? Murgröna, som är Gotlands landskapsväxt, har en enorm växtkraft och täcker in hela ruiner.

Sarah Berger Kullberg Trädgårdsdesigner Örebro

/Sarah

Här på bloggen delar jag med mig av tips om trädgårdsdesign, odling och allt möjligt som har med trädgård att göra. Hunden Evi och naturupplevelser är andra stora intressen. Bor och är uppvuxen i Örebro.